Brandövning och HLR kurs

Hej igår körde vi agility på borås brukshundsklubb med hundklassen, Yago följde glatt med. Vi körde en bana som jag och Yago gjorde på förra agilitykursen. Banan var enkel men lagom svår för alla. När jag skulle välja bana så tänkte jag på att det skulle inte bli för enkelt som ex bara en tråkigt raksträcka. Jag ville ge mina klasskompisar lite utmaning men ändå inte för mycket utmaning, tex slalom är svårt och ska hunden lära sig slalom så är det bra om den lär sig rätt från början så jag valde att inte ha en bana med slalom. Balanshinder är ofta enkelt och roligt men det är bra om hundarna kan kontaktfält så att de inte får för sig att hoppa av så som Yago kan göra på gungan när han är övertaggad och springer fint upp på gungan och sedan kan han inte vänta tills gungan slår i och då gör han ett hopp rakt ut, det är väldigt otäckt och onödigt om de sker på orutinerade hundar. 
Min bana innehöll en tight sväng där föraren skulle göra ett framförbyte, raka tunnlar som är bra för orutinerade hundar och hopphinder som alla hundar klarar av. Jag ville inte att klassen skulle misslyckas totalt och tycka att banan var för svår och tråkig. 
Klasskompisarna gjorde banan superbra tycker jag och även jag själv, de som fick köra med Yago hade det inte lätt för att han var mer fokuserad på mig än på klasskompisen som körde. Det är väldigt nyttigt för hundarna att byta förare och lika nyttigt är det för mig att prova köra med andras hundar. Vi alla har olika sorters kommunikation jag använder mycket röst och mycket kroppspråk för att undvika att hunden misslyckas medan mina klasskompisar har lägre och mindre röst och mindre kroppspråk det var intressant att se hur Yago reagerade på deras kommunikation och hur de löste sådana problem som jag också kan hamna i med Yago tex att han tappar fokus, jag lärde mig massor av att se hur andra körde med Yago. Mina klasskompisars hundar var fantastiska med mig och gjorde sitt bästa tycker jag. Den ena hunden som var lika förarbunden som Yago hade jag lite svårt att få kontakt med efter första rundan.
(Filmer när mina kompisar kör med Yago läggs inte upp i respekt av mina klasskompisar)
 
 
När man blir störd.....FAIL
 
Idag var det väldigt lite brandutbildning på Guttasjön i Bockaryd men fokuset låg mer på HLR vilket var bra men om brandkursen skulle utökats med fler moment hade inte varit fel. Kurser som handlar om att rädda liv borde man satsa mycket mer på, tex basic safety kursen som jag gick via Öckerö seglande gymnasiet kostar 20.000 kr väldigt dyrt för Öckerö seglande gymnasium men den kunskapen som man fick är väldigt värdefull och kursen togs på riktigt allvar. Jag har än idag inte behövt nyttja min kunskap från basic safety men jag är fortfarande sjukt tacksam över att jag har Basic safety utbildningen och kunskaperna är kvar i huvudet. 
 
 
 

Varför resa långt när lyckan finns i Sverige

Hej idag har det varit en underbar solig dag. Jag har varit på en hästgård i Dalsjöfors och Yago fick följa med och träffa resten av härliga hundgänget. Väntan på resecentrum var lång och tråkig enligt Yago som var taggad inför en härlig skoldag.  (null)
Vi hjälptes åt att mocka 7 boxar och träna våra hundar på att ha lösa under kontroll, Yago skötte sig exemplariskt. 
Fodringen gick bra men var lite klurig till inackorderingshästarna. 
Det blev Yago till Lunch för Jullan 😂

Stallgången sopades riktigt fin. 
Fikat i skuggan var riktigt härlig. Hundarna fick springa av sig lite i ridhuset och då var Yago överlycklig över att få springa snabbt och länge med lite hopp över hästhinder. Självklart fick hundarna lite poolparty när vattenmattan låg ute på ridbanan. 
(null)

Det blev mycket gos med hästarna och härligt solande utanför hästarnas hage där vi pratade med varandra om livet, skolan och andra ämnen. 
(null)
Jag och fina Nouveau.

Vi åt en god sen lunch och väntade på att Louise skulle hjälpa oss att ta in hästarna. Jag fick leda samma häst som sist, Polly hette den och var jättefin. Dagen avslutades med lite svar på frågor. 


Att genomföra är att segra

Hej idag var det en 2,8 mils pay n ride i Sparresäter. Jag vågar påstå att sparresätersritten är en av Sveriges vackraste ritter, otroligt vacker natur med väldigt rikt djurliv, vi möte rådjur, hare och hörde fågelkvitter. 
I första veterinärgrind hade båda hästarna lika hög puls, det har aldrig hänt deras puls låg på 36 slag per minut. 
Supernöjda var hela vårat team och tävlingsteamet. På bangenomgången hade jag förväntat mg att få se en karta över slingan men det fanns ingen karta men vi fick väldigt bra information ändå om tex 2 skrittsträckor, skyltarnas betydelse o.s.v.  (null)
Efter bangenomgången sadlades hästarna och vi hoppade upp, efter en kvart började vi gå till framridningen som inte var så stor men det påverkade inte oss för att på framridningen kände vi bara igenom hästarna om de var pigga och okontrollbara eller lugna och fina. Båda hästarna var lugna och fina för att det var bara de som var på framridningen, sedan ställde vi oss vid startlinjen för att vänta på startsignal. Jag visste minimitiden och jag visste att nästa ekipage skulle starta 10 minuter efter oss.
Slinga 1: Vi travade iväg och höll tempot uppe för att komma iväg långt på 10 minuter, allt flöt på bra med tempo och vi travar enda fram till första skrittsträckan. Vi skrittar på första skrittsträckan i mitten på vägen som vi hade fått order om på bangenomgången.  (null)
Efter skrittsträckan fortsatte vi vidare i på en lång travsträcka med lite inslag av galopp. Vi svängde vänster och kom in på andra skrittsträcka genom en gård som hade skällande hundar. Efter skrittsträckan fortsätter vi lite i galopp, min kompis påpekar att Coyt börjar bli flåsig så vi saktar av till skritt för att få ner flåset lite. Vi fortsätter att trava när Coyt har fått ner flåset. Det var en superfin väg att galoppera på så det gjorde vi och vi låg bra inom tiden. 
Efter galoppen skrittar vi innan vi kom ut på en till fin lång bredd väg att galoppera på. Vi galopperade väldigt länge på vägen och enligt min kompis hängde Coyt med väldigt bra och jag såg själv i ögonvrån att Coyt tågade på superbra.  (null)
Vi galopperar nästan hela vägen till sista kilometern där vi saktar av till skritt för att ge hästarna en chans att komma ner i puls, särskilt Coyt. På sista kilometern är Coyt trött och tappar fart och kommer längre och längre ifrån mig och Marwin. 
Coyt slinga 1: 1 timme, 14 minuter och 42 sekunder. Vetcheckades 10 minuter senare med 80 i puls, då blev alla nervösa och jag tänkte shit nu får jag och Marwin rida sista slingan själva. Spänningen var på hög nivå, skulle Coyt klara att komma ner till 60 slag per minut?, de hade 10 minuter på sig att få ner Coyts puls.
Efter mycket samarbete och tips av tävlingsledaren lyckades vi få ner pulsen till 60 på Coyt och han sprang på superfint för veterinären vilket gjorde mig superglad då jag vet att han inte vill springa om han är extremt trött. Coyt fick starta men de ville pulsa innan vi red iväg för att se om Coyt var frisk eller sjuk. 20 minuter senare är Coyts puls nere på 52 slag per minut, vi frågar tävlingsledaren om hon tycker att Coyt ska fortsätta eller avbryta. Coyt fick fortsätta men skulle ridas väldigt lungt. 
 
Marwin slinga 1: 1 timme, 13 minuter och 28 sekunder. Vetcheckades 10 minuter senare med 48 i puls, Marwin sprang fint och vi var redo för att gå vidare till nästa slinga.
 
Slinga 2 Jag hade gärna velat rida mot klockan för att Marwin hade klarat det men ibland måste man lägga om planen och hjälpas åt att genomföra ritten, min tävlingsklocka startade och jag valde att vänta tills min kompis fick starta och vi startade lungt tillsammans i skritt och blev omridna ganska snart av alla 3 milsekipage. Vi skrittade länge och jag uppdaterade teamet om hur det gick och vart vi var. (null)

 Vi får besked att vi var tvungna att gå snabbare för att komma i mål inom maximitiden. Vi travade lite i korta sträckor till att börja med. Min kompis uppdaterade mig om Coyts steg och det blev mer och mer action i Coyts steg vilket gjorde mig glad för att när Coyt har mycket action i steget då mår han bra, det var ett kvitto på att Coyt fick tillbaka kraften. Vi skrittar igen för att inte få slut på Coyts ork, allt fokus ligger på Coyt under hela andra slingan. Marwin hade kunnat gå mot klockan hela tiden för att hans puls var inga problem nu var det bara Coyts puls som skulle ner. Jag ringer vid andra skrittsträckan för att kolla av läget och få råd om hur vi ska rida, vi får order om att vi behöver trava lika mycket som vi har skrittat och det gjorde vi inte riktigt jag tänkte att vi skulle travat i 10 minuter men känslan sa att vi skulle trava långsamt och avsluta efter 5 minuter.  (null)
Jag frågar min kompis om hur Coyt känns och hur han är att få upp i trav. Det känns bra och Coyt var lite svår att få upp i trav. Vi skrittar en liten sträcka till. Enligt teamet måste vi trava i 20 minuter om vi ska komma in i mål i god tid. Teamet möter upp oss strax efter halva vägen och vi får kexchoklad och vatten, vi hinner inte stanna så vi trvar vidare och jag försöker dricka vatten i trav så gott jag kan. Teamet ringer upp efter ett tag igen och råder oss att sakta ner lite för att vi har god tid på oss att skritta ända in i mål. Jag och min kompis pratar om hur lång tid 2 km tar att rida, jag tänker att det tar ca 20-30 minuter att rida 2,5 km till gabrielssons hemma då borde vi hinna 2 km på 20 minuter lätt. Det gjorde vi och hästarna hade energi till att trava in i mål de allra sista metrarna. 
 
Coyt slinga 2: 2 timmar, 0 minuter och 15 sekunder. Vetcheckades 8 minuter senare med 48 i puls, alla jublar och kramar om varandra. Coyt springer upp fint med framåtbjudning. Coyt blev godkänd och kom på 5:e plats av 6. Eloge till min kompis som red Coyt superbra, han kunde inte ha haft en bättre ryttare på ryggen. 
(null)

Marwin slinga 2: 2 timmar, 11 minuter och 30 sekunder (tiden är räknad från att vår tävlingsklocka startade). Vetcheckades 8 minuter senare med 40 i puls. En glad ryttare över sin första godkända 3 mils ritt på mammas häst Marwin. Vi kom på 6:e plats av 6 för att Coyt klämde sig förbi med 2 sekunder marginal.  
(null)

Slutsummering: Om vi hade ridit snabbare kanske Coyt inte hade blivit godkänd, trots att man är sist så får man satsa på att bli godkänd istället för att vinna och vara schysst mot hästen, det är inte bra att pressa hästen allt för hårt. Idag fick vi uppleva tjusningen med distansritten, man måste inte vinna för att segra.
Om 2 ryttare inte hade blivit godkända då hade vi hamnat på 3:e och 4:e plats.