Otrolig utveckling

Hej i Lördags var det distanstävling. 
På morgonen flöt allt på väldigt bra. Resan till tävlingen gick också bra. På grund av vädret och omständigheterna  fick vi gå ca 800 meter från parkeringen till tävlingsplatsen, det hade hästarna inget emot. Medans jag försökte borsta Coyt fick pappa stå och hålla Coyt en liten stund och det gick bra men efter en stund stack Coyt iväg från pappa och jag fick halvt panik inom mig men som tur så hade jag godis i fickan så att jag fick tag i honom. 
Första veterinärgrinden gick super bra med vilopuls på 38 slag per minut som är Coyts pulsrekord på tävling så det blev jag väldigt nöjd över, dock var Coyt lite tveksam till att springa men jag hade med klicker för att peppa igång honom och han sprang på riktigt fint.  (null)
Efter veterinärgrinden plockade vi iordning lite på våra saker och sadlade hästarna. Bangenomgången gick bra, det var samma runda som förra året och inga konstigheter förrutom att man skulle vara uppmärksam på snö och is. Dock så var det stora håll vid ett ställe som vi upptäckte under ridturen. Det är alltid ryttarens ansvar att rida utan att hästen skadar sig tex undvika hållor, sakta ner vid halt underlag m.m.
Efter bangenomgången var det gott med lite coca cola i magen. Sedan fick jag hjälp upp på Coyt och på framridningen blev Coyt riktigt taggad och visade upp lite av sin fantastiska trav och en liten stegring av överladdning. Vi var sex ryttare i samma klass. Ryttarna fick starta först men jag och mamma ville hålla ett högre tempo så vi red om. (null)
Coyt ville galoppera så det fick han lov, bara han går framåt så struntar jag i gångart men han fick inte köra galopprace. Coyt hade en ovanlig glädje under ritten hela vägen in i mål. Coyt gick superbra hela ritten och jag är så glad för det och banan med underlaget och allt passade oss perfekt. Sämsholmritten kan jag absolut rekomendera till distansryttare. Sista kilometern fick vi gå väldigt långsamt för att inte komma in för tidigt och man fick inte stanna och vänta in tiden 2 km innan mål. Vi paserade mållinjen som etta på tiden 02:00:59 helt sjukt att vi red så snabbt och Coyt kändes pigg och fräsh ända in i mål.  (null)
Efter målgång tog jag av sadel och då har man 20 minuter på sig att kyla av hästen och gå till veterinärgrinden. Hästskötare satte på att en timer på 15 minuter sedan började vi gå till veterinärgrinden. 
Coyts slutpuls låg på 48 slag per minut vilket är superbra för att ha gått i sådant högt tempo som han hade gjort och det bästa av allt att han var frisk och hel dock väldigt smutsig. 
Efter veterinärgrinden gick vi tillbaka till bilen och packade ihop våra saker och en timme senare kunde vi hämta diplom och rosett. Sedan lastades båda hästarna och vi åkte hem nöjda och glada utan bekymmer.  (null)

Nästa tävling är en Pay & Ride på sparesätter där hästarna ska gå 30 km, jag ska rida Marwin och min kompis ska få äran att rida Coyt ska bli sjukt spännande. 

Yago var superduktig på gårdagens agilityträning med en glömsk matte. På sista banan tog vi oss runt riktigt bra. Jag hanterar låtsas tävling mycket bättre men behöver fortfarande träna på tävlingsliknande situationer och att komma ihåg banan då går allt superbra. Yago gör inga fel förutom när jag blir osäker och gör fel. 
Snabbast och duktigast på sista banan.

 

Nu är jag redo för att bli starkare

Hej idag besökte jag sjukgymnasten, nu när jag äntligen är frisk. Sjukgymnasten var trevlig och jag fick med mig 8 olika övningar som jag ska göra 2-3 gånger i veckan, 10 gånger per övning. 
Övningarna är enkla och roliga, jag kände igen dom från friidrottsträning för några år sedan. 
Anledning till att jag besökte sjukgymnasten var att jag behöver bygga upp styrka i ryggmusklerna för att kunna rida Coyt ordentligt särskilt i galoppen. Ofta efter ridningen är jag väldigt stel och har lite ont beroende på hur länge jag har ridit och hur mycket jag har brytt mig om med att jobba med Coyt. Jag ska på återbesök om 3 veckor för att se om det har blivit resultat och om nya övningar behövs.Lastträning ✅
 

Motivation

 
Hur motiverar jag mig själv för att gå ut och rida en dimmig grå blåsig dag i -10 grader?
 
Distansritt är en underbar sport men som alla andra sporter så har den sina nackdelar som att hästen måste tränas även när det är tråkigt väder och man kanske hellre vill stanna inne och mysa men då kommer man ingenstans. Jag blir motiverad av att anmäla mig till tävlingar som jag gärna vill bli godkänd på och då måste jag oavsett väder träna upp hästen för att klara tävlingen. Vet jag att hästen inte är redo för en tävling då anmäler jag mig inte.
Mitt bästa sätt för att bli motiverad till att ge mig ut och rida min häst är att lyssna på olika idrottare som har fantastisk karriär och som berättar hur dom har kämpat sig igenom för att nå ditt där dom är idag eller då dom var som bäst. Jag lyssnar inte bara på ryttare utan även på friidrottare, boxare m.m.
"För att lysa måste man brinna också" citat som Stefan Holm sa i någon podd, det betyder att för att lysa inne på banan/arenan som måste man genomföra den jobbiga träningen också.
"Det hästen inte kan på träning, kan den inte lära sig på tävling" citat från en dressyrryttare som jag inte minns men ett klockrent citat.
Alla idrottare som tävlar på elitnivå har varit tvungna att träna oavsett väderlek, vissa har bättre förutsättningar än andra tex inomhushall medans vissa får kämpa på i regn. 
Ryttarinspiration har väldigt bra citat som man kan läsa när man behöver lite pepp. Att titta på videos är också roligt med olika tävlingar. TV program som jag rekomenderar är I huvudet på Gunde Svan tv4, Mästarnas mästare, Sanna Kallur från start till mål på svtplay, All in den bevingade hästen svt, 
Varje gång jag har frusit under ett ridpass så har jag alltid tänkt "jag ska aldrig gå ut i det här vädret mer". Nästa dag ta jag på mig ännu mer kläder och ger mig ut ändå, när jag inte fryser då är det ganska mysigt tycker jag. 
 
 
              
Det är svåra djur idag
 
Hur motiverar jag Coyt?
 
Coyt är en häst som kräver motivation, jag kan inte tvinga honom till någonting så jag måste få honom att vilja göra det jag vill. Egentligen kan man tvinga honom men man kommer inte långt då. Coyt tycker inte om att göra samma sak hela tiden det blir tråkigt till slut. Tex han tycker inte om att bli rider 7 dagar i sträck utan han kräver några dagars vila ibland som är ca 2-3 dagar.
Ett annat knep som funkar är att göra olika saker som tex ena dagen rids han, andra dagen tömkörning, miljöträning i paddocken, kofösning höll vi på med ett tag det hade varit kul att köra igen eller det bästa av allt är klickerträning. Jag försöker också fokusera på att rida olika rundor och även i olika tempo ibland är det tävlingstempo och kondition tränas men det är lika viktigt att låta honom få lunka på lite i sin egna takt ibland.
Ridningen ska vara rolig för både mig och Coyt.
En vecka innan tävling promenerar jag med Coyt och även lastträning får han vara med på för att Marwin behöver lasttränas ibland. Något som är väldigt roligt nu är att Coyt har blivit mer tävlingsaktig med att han låter inte Marwin springa förbi eller skritta förbi, det tycker jag är väldigt roligt. 
 
Vad motiverar er?