Hej idag var det en 2,8 mils pay n ride i Sparresäter. Jag vågar påstå att sparresätersritten är en av Sveriges vackraste ritter, otroligt vacker natur med väldigt rikt djurliv, vi möte rådjur, hare och hörde fågelkvitter. 

I första veterinärgrind hade båda hästarna lika hög puls, det har aldrig hänt deras puls låg på 36 slag per minut. 

Supernöjda var hela vårat team och tävlingsteamet. På bangenomgången hade jag förväntat mg att få se en karta över slingan men det fanns ingen karta men vi fick väldigt bra information ändå om tex 2 skrittsträckor, skyltarnas betydelse o.s.v. 

Efter bangenomgången sadlades hästarna och vi hoppade upp, efter en kvart började vi gå till framridningen som inte var så stor men det påverkade inte oss för att på framridningen kände vi bara igenom hästarna om de var pigga och okontrollbara eller lugna och fina. Båda hästarna var lugna och fina för att det var bara de som var på framridningen, sedan ställde vi oss vid startlinjen för att vänta på startsignal. Jag visste minimitiden och jag visste att nästa ekipage skulle starta 10 minuter efter oss.

Slinga 1: Vi travade iväg och höll tempot uppe för att komma iväg långt på 10 minuter, allt flöt på bra med tempo och vi travar enda fram till första skrittsträckan. Vi skrittar på första skrittsträckan i mitten på vägen som vi hade fått order om på bangenomgången. 

Efter skrittsträckan fortsatte vi vidare i på en lång travsträcka med lite inslag av galopp. Vi svängde vänster och kom in på andra skrittsträcka genom en gård som hade skällande hundar. Efter skrittsträckan fortsätter vi lite i galopp, min kompis påpekar att Coyt börjar bli flåsig så vi saktar av till skritt för att få ner flåset lite. Vi fortsätter att trava när Coyt har fått ner flåset. Det var en superfin väg att galoppera på så det gjorde vi och vi låg bra inom tiden. 

Efter galoppen skrittar vi innan vi kom ut på en till fin lång bredd väg att galoppera på. Vi galopperade väldigt länge på vägen och enligt min kompis hängde Coyt med väldigt bra och jag såg själv i ögonvrån att Coyt tågade på superbra. 

Vi galopperar nästan hela vägen till sista kilometern där vi saktar av till skritt för att ge hästarna en chans att komma ner i puls, särskilt Coyt. På sista kilometern är Coyt trött och tappar fart och kommer längre och längre ifrån mig och Marwin. 

Coyt slinga 1: 1 timme, 14 minuter och 42 sekunder. Vetcheckades 10 minuter senare med 80 i puls, då blev alla nervösa och jag tänkte shit nu får jag och Marwin rida sista slingan själva. Spänningen var på hög nivå, skulle Coyt klara att komma ner till 60 slag per minut?, de hade 10 minuter på sig att få ner Coyts puls.

Efter mycket samarbete och tips av tävlingsledaren lyckades vi få ner pulsen till 60 på Coyt och han sprang på superfint för veterinären vilket gjorde mig superglad då jag vet att han inte vill springa om han är extremt trött. Coyt fick starta men de ville pulsa innan vi red iväg för att se om Coyt var frisk eller sjuk. 20 minuter senare är Coyts puls nere på 52 slag per minut, vi frågar tävlingsledaren om hon tycker att Coyt ska fortsätta eller avbryta. Coyt fick fortsätta men skulle ridas väldigt lungt. 

 

Marwin slinga 1: 1 timme, 13 minuter och 28 sekunder. Vetcheckades 10 minuter senare med 48 i puls, Marwin sprang fint och vi var redo för att gå vidare till nästa slinga.

 

Slinga 2 Jag hade gärna velat rida mot klockan för att Marwin hade klarat det men ibland måste man lägga om planen och hjälpas åt att genomföra ritten, min tävlingsklocka startade och jag valde att vänta tills min kompis fick starta och vi startade lungt tillsammans i skritt och blev omridna ganska snart av alla 3 milsekipage. Vi skrittade länge och jag uppdaterade teamet om hur det gick och vart vi var.

 Vi får besked att vi var tvungna att gå snabbare för att komma i mål inom maximitiden. Vi travade lite i korta sträckor till att börja med. Min kompis uppdaterade mig om Coyts steg och det blev mer och mer action i Coyts steg vilket gjorde mig glad för att när Coyt har mycket action i steget då mår han bra, det var ett kvitto på att Coyt fick tillbaka kraften. Vi skrittar igen för att inte få slut på Coyts ork, allt fokus ligger på Coyt under hela andra slingan. Marwin hade kunnat gå mot klockan hela tiden för att hans puls var inga problem nu var det bara Coyts puls som skulle ner. Jag ringer vid andra skrittsträckan för att kolla av läget och få råd om hur vi ska rida, vi får order om att vi behöver trava lika mycket som vi har skrittat och det gjorde vi inte riktigt jag tänkte att vi skulle travat i 10 minuter men känslan sa att vi skulle trava långsamt och avsluta efter 5 minuter. 

Jag frågar min kompis om hur Coyt känns och hur han är att få upp i trav. Det känns bra och Coyt var lite svår att få upp i trav. Vi skrittar en liten sträcka till. Enligt teamet måste vi trava i 20 minuter om vi ska komma in i mål i god tid. Teamet möter upp oss strax efter halva vägen och vi får kexchoklad och vatten, vi hinner inte stanna så vi trvar vidare och jag försöker dricka vatten i trav så gott jag kan. Teamet ringer upp efter ett tag igen och råder oss att sakta ner lite för att vi har god tid på oss att skritta ända in i mål. Jag och min kompis pratar om hur lång tid 2 km tar att rida, jag tänker att det tar ca 20-30 minuter att rida 2,5 km till gabrielssons hemma då borde vi hinna 2 km på 20 minuter lätt. Det gjorde vi och hästarna hade energi till att trava in i mål de allra sista metrarna. 

 

Coyt slinga 2: 2 timmar, 0 minuter och 15 sekunder. Vetcheckades 8 minuter senare med 48 i puls, alla jublar och kramar om varandra. Coyt springer upp fint med framåtbjudning. Coyt blev godkänd och kom på 5:e plats av 6. Eloge till min kompis som red Coyt superbra, han kunde inte ha haft en bättre ryttare på ryggen. 

Marwin slinga 2: 2 timmar, 11 minuter och 30 sekunder (tiden är räknad från att vår tävlingsklocka startade). Vetcheckades 8 minuter senare med 40 i puls. En glad ryttare över sin första godkända 3 mils ritt på mammas häst Marwin. Vi kom på 6:e plats av 6 för att Coyt klämde sig förbi med 2 sekunder marginal.  

Slutsummering: Om vi hade ridit snabbare kanske Coyt inte hade blivit godkänd, trots att man är sist så får man satsa på att bli godkänd istället för att vinna och vara schysst mot hästen, det är inte bra att pressa hästen allt för hårt. Idag fick vi uppleva tjusningen med distansritten, man måste inte vinna för att segra.

Om 2 ryttare inte hade blivit godkända då hade vi hamnat på 3:e och 4:e plats.