Hej igår var jag på motivationsdagen i Göteborg. Det var väldigt kul och jag tog åt mig många tips från föreläsarna allt från hur man ska tala till olika mottagare, till arbetsglädje och hur man går in med rätt inställning till något tråkigt. 

Först var det Christina Stielli som hade en föreläsning som heter Arbetsglädje? ja, tack! det handlade om hur man fungerar i olika situationer tex min arbetskamrat/klasskompis/vän frågar "Hur mår du?" av ren reflex kanske jag svarar "Jo då allt är bra förrutom att jag är förkyld" Då har jag smittat ner min arbetskamrat/klasskompis/vän med de negativa att jag var förkyld i detta fall. Det som händer är att personen sprider negativitet i 3 led inte för att dom berättar om min förkylning utan för att dom själva berättar något negativt i sin omgivning ex problem med familj, sig själva eller något annat negativt. 

De man ska göra när någon frågar "Hur mår du?" då ska man lysa upp med positiv energi och säga "Tack, jag mår bra". Med detta menas det inte att det är förbjudet att må dåligt och vilja ha stöd, det menas att man ska bli bättre på att lyfta fram de possitiva och försöka ha en bra inställning till de som komma skall även om det inte är så roligt det som ska göras tex engelska lektion är inte mitt bästa ämne men det kan bli en bättre lektion om jag går in till engelska lektionen med samma glädje och motivation som jag gör på en hundlektion. 

Jag köpte Christinas bok som heter Skapa arbetsglädje, jag jobbar inte på någon riktig arbetsplats men jag kan lova er att man har användning för tipsen även i klassrummet med sina klasskompisar, alla lärare borde läsa boken för att kunna motivera eleverna bättre till att vilja göra bättre jobb om och om igen även om betygen kanske sänks. I våras minns jag när jag fick ett sämre betyg än vad jag hade hoppats på, jag förstod inte varför för att jag kände att jag hade utvecklats enormt mycket och varför syntes inte de på pappret? Just där och då tänkte jag "ska jag strunta i engelskan iochmed att jag inte blir bättre". 

Men jag gav inte upp, jag fortsatte kämpa på även om det var och är lite trögt men det går nnågorlunda framåt. När jag höll ett muntligt föredrag på engelska med en klasskompis om ett djur så var vi inte jättebra förbereda och jag kände att det var mitt livs sämsta föredrag men det var det inte för att efteråt sa engelskaläraren att jag hade utvecklats och låg mer stadigt på ett bättre betyg, då kände jag en sådan lättnad över att läraren såg att jag hade utvecklats och jag blev motiverad till att fortsätta utvecklas i små steg. 

 

Sedan var det Uje Brandelius tur att hålla sin teaterföreställning som heter Spring, Uje, spring. den handlade om Ujes liv från att han föddes tills han fick sjukdomen parkinsons och skulle hitta något positivt med sin allvarliga sjukdom. Det positiva med sjukdomen var att hörseln skulle vara kvar och det var positivt för att Uje älskar musik.

Kort och gott kan man säga att teaterföreställningen handlar om Ujes liv, från att vara frisk till att bli sjuk och hinna med sina drömmar som man vill uppfylla i livet.

Jag tyckte att teaterföreställningen var bra och tydlig, jag hängde med från början till slut. Otroligt imponerande att han ska göra en teaterföreställning om sig själv helt ensam på scen. Jag lärde mig inte riktigt på samma sätt som på Christines föreläsning men det var väldigt intressant att se hur han såg på livet efter att ha fått diagnosen parkinsons. 

 

Brita Zackari Walhström skulle föreläst men hon mådde inte så bra så hon blev ersatt av den lika fantastiska kvinnan Anna Dyhre hennes föreläsning heter Att tala inför publik och gilla det... 

Föreläsningen var riktigt bra och jag kände igen mig i vissa situationer som man kan råka ut för även om man ska prata inför sin lilla klass. Den största igenkänningsfaktorn var att när man väl står där framme och är supernervös så sitter några och kollar på en med en konstigt uttryck eller så tittar man i datorn/mobilen. Bästa förklaringen på utseendet på mottagarna är att "de ser ut som gäddor i feskekyrkans frysdisk".

Hur kul är det för mig att tala inför mottagare som tydligt visar ointresse och är helt annan stans i huvudet. 

Det man kan göra för att liva upp stämningen och få mottagarna till att slappna av lite. Det är att göra entren lite oväntad inte att man ska gå in och snubbla, nej man ska gå in och kanske säga tjohoo och klappa händerna lite så att de vaknar till liv och tänker "oj vad är det som händer?".

Detta var en av de supertipsen som jag tog åt mig och jag tog åt mig massor med tips men jag kan inte avslöja allt. Otroligt bra föreläsning. 

 

Efter en god och härlig lunch var man redo för fler föreläsningar och fler kunskaper. 

Det var Helena Bergström höll nästa föreläsning som heter Från att leda till att ledas.

Hennes föreläsning handlade mycket om hennes liv som liten och hur hon har utvecklats från att tro att man behöver ta i så in i tusan för att man ska bli hörd och att folk ska göra som man vill och säger till att utvecklas och inse att människor är precis som hästar att endel personer måste man säga till på skarpen "nu gör du detta" medans med andra personer måste man vara lite försiktigare och vara lite mjukare och säga "snälla, gör så här för att då blir det bättre". Jag lärde mig mycket på hennes föreläsning om hur man kan kommunicera på olika sätt även med människor tex om inte personen vill göra det jag vill då kanska jag ska backa och samarbeta mer med personen för hur personen ska göra det jag vill att den ska göra, istället för att man höjer rösten och säger "gör så här". Helt ärligt så märker jag tydligt bland lärarna på min skola på vilka som har eller har haft djur och vilka som inte har haft djur, det är otroligt intressant.

 

Sedan var det dags att lyssna på fotbollens förbundskapten Janne Andersson hans föreläsning heter En för alla, alla för en. Jag gillar de flesta sporter och jag är ofta imponerad över samarbetet i lagsporter och framförallt teamet bakom de som tävlar.

Janne pratade om hur han gör för att det ska vara go stämning i laget och hur han vill att hans lag ska bete sig mot sinna motståndare när motståndarna har förlorat en match. Alla vet att man inte kan vara bästis med hela världen men man måste inte hata och håna de man inte gillar. Jag tycker verkligen om Jannes tänk kring att man ska förbättra varandra i laget tex så gör man de bästa av situationen om spelaren passar till fel person, istället för att stå och skrika till spelaren som gjorde fel om hur dum den är och bara bli sur, då är det bättre att ta i lite extra och vinna tillbaka bollen från motståndarlaget. Sport ska vara glädje inte hat. Janne pratade också om att det är svårt och jobbigt att ha person som tar energi i ett lag så därför försöker han ha personen som ger energi till varandra och beter sig bra för att då får Jannes fotbollslag ett bra rykte och det vill alla ha ett bra rykte bakom sig och främst bra rykte för sin klubb/lag. Jag lärde mig mycket som jag kan tänka på när jag och andra ska samarbeta.

 

Sist men inte minst var det Tobias Karlssons tur att hålla föreläsningen Livet är inte alltid en dans på rosor. 

Jag har varit på hans föreläsning tidigare med min egna klass. Föreläsningen handlar om hur det är att vara mobbad och att man ska våga följa sin dröm. Jag älskar uttrycket "Livet är inte alltid en dans på rosor". 

Det krävs tyvärr motgångar för att få framgångar. Föreläsningen är ganska känslosam, mycket glädje men ändå mycket sorg. Tänk om alla hade fått äran att gå på hans fantastiska föreläsning där alla har mycket att ta åt sig och lära sig hur psykisk mobbing kan upplevas och hur lätt det är att dölja det och få andra till att tro att allt är som det ska vara.

Sedan åkte jag så snabbt jag kunde till Borås för att vara med på öppet hus och berätta om skolan.